Kasa-Lord.com

Får kvinnor skägg av att sjunga i kör?

Vet du hur testosteronhalten i saliv påverkas när man sjunger i kör?
Töres Theorell, professor emeritus vid Karolinska Institutet har med sitt forskarteam visat att testosteronhalten i vårt saliv ökar, både hos män och kvinnor, när vi sjunger i kör. Är det bra eller dåligt? Ja, eftersom hormonet hjälper kroppen att reparera celler är det naturligtvis väldigt positivt. Han uppger vidare att vi gör av med ca 1,5 kilogram celler om dagen. Dessa celler måste repareras och ersättas annars blir vi förr eller senare sjuka. Att sjunga i kör innebär alltså att vi stimulerar de reparerande systemen i kroppen.
Man har också kunnat visa att ämnet fibrinogen, som har tydligt samband med stress och risk för hjärt-kärlsjukdom, minskade under körsången.

Slutsatsen är alltså att körsång en gång i veckan ökar motståndskraften (ökad testosteronhalt i saliven) och gör oss mindre biologiskt uppvarvade i vår vardag (minskad fibrinogenhalt i blodet). Dock verkar det inte vara säkert att de positiva effekterna är bestående. Vi får se vad framtida forskning kommer att utvisa.

Hur var det då med körsång, kvinnor och skägg? Vi har talat om testosteronhalten i saliv, vilket kvinnor och män har ganska lika mängd av. Däremot i blodet har kvinnan bara en tiondel eller en tjugondel så mycket testosteron som mannen.
Du kan lugnt sjunga vidare och njuta av de positiva hälsoeffekterna.

Att uppleva sin egen stroke medan det händer

Såg du Skavlan i fredags på SVT? Ingenting går upp mot fascinerande berättelser. Förutom den fantastiska berättelsen om lejonet Christian fick också hjärnforskaren Jill Bolte Taylor berätta om hur hon upplevde sin egen stroke, från “insidan” medan det hände. En video om detta fanns redan på nätet våren 2008 på sajten ted.com.

(TED är en ganska intressant sida för alla som är intresserade av nya idéer inom teknologi, underhållning och design. TED står för Technology, Entertainment och Design och har som mission att sprida nya idéer världen över).

Det är väldigt spännande att höra Jill Bolte Taylor berätta, inte minst hur hon upplevde och kände när hennes högra hjärnhalva dominerade över den vänstra. På hennes hemsida finns en länk där hon även berättar om stroken för Oprah Winfrey.

En kommentar från TV-programmet; När artisten Mika blev intervjuad och man talade om vilken hjärnhalva han använder under sitt musicerande, kallades Jill Bolte Taylor in igen för en expertkommentar. Då tyckte jag att hon svävade på målet. Jag vågar påstå att musikforskare idag är ense om att musik börjar i höger hjärnhalva och att den vänstra tar över musikhanteringen alltmer hos personer med allt större musikalisk träning och kompetens.

Sorgsen musik till ett sorgset hjärta

Musikforskaren Daniel Levitin, som jag tidigare skrivit om här på bloggen, berättar i sin bok “The World in Six Songs”, att han sitter på en uteservering och äter en bit mat tillsammans med artisten Joni Mitchell. Fram kommer två kvinnor, kring 50, och tackar Joni Mitchell. “Before Prozac there was you!” De menar att 20-årsåldern var en jobbig tid för dem på 70-talet, men Mitchells speciella album Blue fick dem att må mycket bättre.

När vi känner oss nedstämda och sorgsna lyssnar många av oss på sorgsen eller vemodig musik. Vid första tanken kanske det mest logiska vore att istället lyssna på glad musik för att bli upplivad och komma i gladare sinnesstämning?

Men enligt Levitin, känner sig ofta en nedstämd och ledsen person ensam och kanske missförstådd. Glad musik kan då snarare vara irriterande och skapa känslan av att känna sig ännu mer ensam och missförstådd. Att istället lyssna till sorgsen musik, kan ge känslan av att “nu är vi i alla fall två”. Och nu finns det åtminstone någon som förstår mig.

Mer vetenskapligt talar Levitin om ett lugnande hormon, prolaktin, som frigörs när vi är nedstämda. Sorg har ett evolutionärt syfte, att hjälpa oss att spara energi och att nyorientera oss inför framtiden (efter en traumatisk upplevelse).
Det kan vara så att vi genom att lyssna på sorgsen musik, “lurar” hjärnan att frigöra prolaktin som svar på en verklig eller inbillad sorg, driven av musiken, och att prolaktinet sedan vänder sinnesstämningen, menar Levitin.

Prolaktin frigörs även efter orgasm, efter födelse och under amning och en kemisk analys av tårar, visar att prolaktinet inte utsöndras i tårar i samband med ögonirritation, eller i tårar som fuktar ögat eller i glädjetårar. Det utsöndras endast i tårar av sorg.

Vill du veta mer om Joni Mitchell har musiktidningen Lira en utmärkt artikel här.

Din guide till Joni Mitchell - Lira

Människors hälsa och välbefinnande

Här är en bok för dig som är intresserad av musikterapi i största allmänhet. Författaren, den norske professorn Even Ruud, är en internationell auktoritet på detta område. Men här finns också några mycket intressanta kapitel om hur medicin och musik samverkat under historiens gång.

Redan under antiken började man formulera idén om att det finns en växelverkan mellan kropp och själ. Vi vet att en stor del av läkarnas syssla var att upplysa om en riktig livsföring för att bevara hälsan. Det handlade inte bara om att äta sunt, det fanns också en självklar föreställning om att stärka själens försvar för att hindra kroppsliga sjukdomar. Kulturaktiviteter var här en given ingrediens och musiken hade en grundläggande funktion inom detta system. Musikens påverkan ingick också i grundutbildningen för läkare under medeltiden.

Om just detta med musikens stora påverkanskraft på själen, hade man intressanta tankar under antiken. Musiken var uppbyggd runt samma talförhållanden som grunden i hela universum. Därför avspeglade harmonisk musik harmonin i kosmos, menade man. Man kunde därmed “stämma” människans själ med musik. Disharmoni kunde omvandlas till harmoni.

Men från 1800-talet och framåt, i och med det naturvetenskapliga tankesättets framväxt, blev man nu mer upptagen med att studera sjukdomsförlopp än att föreskriva levnadsregler. Nu blir musiken ett marginellt fenomen inom medicinen.

Frågan är om man inte här tappade helheten; sambandet mellan kropp och själ?
Idag gäller kritiken självklart inte bara musikens roll. Det finns en uppfattning om att medicinsk vetenskap har förlorat helhetsperspektivet på människan. Man saknar en humanistisk sida liksom industrin saknat en ekologisk medvetenhet. Nu vill vi ha en medicinsk kultur som tar hänsyn till människan bakom sjukdomen, som ser existentiella och humanistiska perspektiv på sjukdom och lidande.

Helt klart är att det finns ett förnyat intresse för kopplingen mellan musik/kultur och hälsa/medicin. Ett förändrat tänkesätt inom dessa frågor verkar vara på frammarsch.

Varma ögonblick - Om musik, hälsa och livskvalitet
Even Ruud, Bo Ejeby förlag

Kakaduan med mänskligt taktsinne

Forskare från The Neurosciences Institute i San Diego har intresserat sig för en kakadua som kan röra sig i takt till musik. Den verkar njuta fullt ut av sin dans och det ser faktiskt ganska mänskligt ut. Den verkar vara särskilt förtjust i Backstreet Boys och låten Everybody.

Forskarna har i sin studie manipulerat tempot och kunnat konstatera att kakaduan faktiskt ändrar sitt tempo i sina rörelser till musikens, (se videon). Hur är detta möjligt? De fåtal djur som är duktiga på att härma andras läten, har troligen även denna förmåga, säger forskarna. Det har att göra med speciella nervkretsar i hjärnan för komplexa vokala inlärningar. Förutom några fågelarter hör även valar till denna kategori. Jag ser fram emot en val som dansar loss i Kasa-Lords avslappningstempo.

Studien är publicerad i tidskriften Current Biology.

Kan musik förbättra hjärnans signalsystem?

Vetenskapsradion (SR) vittnar om en undersökning från Imperial College i London där man kommit fram till denna slutsats. Man har tittat på strokepatienter som fått synproblem, vilket drabbar över hälften av patienterna. Det handlar inte om själva synen utan om sambandet mellan medvetande, syn och handling. I de svåraste fallen kan det hända att den drabbade bara äter mat från ena sidan av tallriken, rakar halva ansiktet etc.

Genom att låta patienter lyssna på behaglig musik har synen förbättrats. Man konstaterar också att musiken även gett en allmän positiv effekt på den mentala hälsan.

Musiken hjälper hjärnan att bygga upp bättre signaler, tror forskarna.

Läs mer

Föredrag om hur hjärnan hanterar musik

Jan Fagius, som jag tidigare skrivit om, höll ett intressant föredrag om hjärnforskning och musik under “Hjärnans dag 2008″. Föreläsningen finns nu på Hjärnfondens hemsida. (Föredrag 4, i fem delar).
För dig som är intresserad av hur hjärnan hanterar musik är detta en spännande video. Gå in och titta.
Jan Fagius är docent i neurologi vid Uppsala universitet. Med i publiken fanns kronprinsessan Victoria som är beskyddare av Hjärnfonden.

Jan Fagius föredrag, Hjärnfonden.se

Garanterat ofarlig drog för hjärnan

I människans begynnelse fanns inte språket. Vi kan ha haft musik innan vi hade något ord för den, utropar Daniel Levitin i sin nya bok “The World in Six Songs”. Levitin är “associate professor” på McGill University i Montreal och en av världens ledande experter på kognitiv musikperception.

Han förklarar mera i detalj varför vi ägnar så stor del av vår tid åt musik. Paradigmskiftet inom musikforskningen de senaste 5-6 åren innebär att man nu även börjat titta på den känslomässiga upplevelsen. Det är vår hjärnas uråldriga belöningssystem som belönar oss med må-bra-substansen dopamin när vi gillar ett stycke musik. En substans som också utsöndras av t.ex. orgasm och kakao.

Om du lyssnar på ett musikstycke kommer din hjärna att hela tiden försöka tolka vad som ska komma härnäst. Även om vi inte är medvetna om det, har den en “statistisk karta” över de kommande mest sannolika och minst sannolika möjligheterna för musikens fortsatta riktning. Om musiken har rätt proportioner av dessa möjligheter kommer du att bli rikligt belönad med “happy juice”, som Levitin uttrycker det. Låt säga att du gillar musiken på Kasa-Lords senaste CD. Då kommer ditt belöningssystem i hjärnan att utsöndra dopamin. Om musiken däremot hela tiden går den mest sannolika vägen, kommer du att tröttna på den och om den går den minst sannolika vägen kommer den att irritera dig. Inget dopamin. Bra musik har alltid de rätta proportionerna, vilket ju också givetvis varierar från person till person.

För dig som sjunger i kör har Levitin glädjande nyheter. När vi sjunger tillsammans utsöndras substansen oxytocin, som är ett “tillitshormon”. (”Involved in establishing bonds of trust between people”). Här finns givetvis inget exakt angivet personantal, men man kan kanske anta att belöningen kommer även i ett mindre band, bestående av 4-5 personer.

Vem kan säga nej till all denna kemiska glädje i hjärnan? Musik får dig att må bra! Välj den med omsorg.

SVT hyllar avslappningsmusik

Igår sändes det femte avsnittet av Musikministeriet i SVT2. Programmet ägnades åt hur musik kan påverka oss i olika sammanhang. Förutom att med musik försöka finna inre ro och kraft, berättade man om den oerhört framgångsrike simmaren Michael Phelps, och hur han använder musik i sitt tävlingssimmande. Enligt Musikministeriet finns det forskning som säger att syreupptagningsförmågan ökar när man lyssnar till musik. Det här har Phelps tagit fasta på och hade Eminem i lurarna innan varje lopp, för att vinna hundradelar i senaste OS. Han vann åtta guld! I sammanhanget dök ett nytt begrepp upp, nämligen musikdopning, vilket Phelps givetvis aldrig blev fälld för.
I programmet gjorde man också ett litet test med två svenska elitsimmare, Lars Frölander och Josefin Lillhage. Hos båda väcktes intresset för att mera målmedvetet använda sig av musik i samband med träning och tävling framöver. Och faktum är att Josefin Lillhage satte personligt banrekord när hon simmade till tonerna av Adam Tensta.

Undertecknad medverkade också för att berätta om hur Kasa-Lords musik är uppbyggd för att skapa harmoni och inre lugn med gyllene snittet.

“Att musik kan ha en suggererande kraft är uppenbart oavsett om det handlar om att nå andliga höjder, finna inre kraft eller simma snabbare i en bassäng”, är Musikministeriets slutsats.

Se gärna programmet som också förklarar en del om gyllene snittet.

http://svtplay.se/v/1439808/musikministeriet/del_5_av_8

Blixtnedslag gjorde mannen till pianist

En höstdag 1994 kunde den 42-årige kirurgen Tony Cicoria konstatera att det var regn och åska på gång. Han var på väg till en telefonkiosk för att ringa sin mamma. På avstånd kunde han se mörka moln. Precis när han avslutat samtalet ser han hur en ljusblixt kommer ut ur telefonluren och träffar honom rakt i ansiktet. Nästa minne han har, är att han flyger bakåt. Men sedan flyger han framåt. Förvirrad tittar han sig omkring och ser plötsligt sin egen kropp ligga på marken. Han minns att han säger till sig själv: “Oh shit, I’m dead.” Han ser flera personer samlas kring hans kropp och en kvinna är böjd över honom, hon ger hjärt- och lungräddning. Innan han plötsligt är tillbaka i sin kropp igen får han några starka nära-döden-upplevelser. Han är omgiven av ett ljussken och upplever en enorm känsla av välbefinnande och frid.

När han får krafterna tillbaka efter några veckor är han åter på jobbet. Han har fortfarande marginella minnesproblem men hans kirurgiska kunskaper är helt intakta. Efter ytterligare några veckor är även minnesproblemen helt borta och Cicoria får känslan av att allt är som vanligt igen.

Men då händer något oväntat. Han känner hur ett omättligt begär växer sig allt starkare. Han måste lyssna på pianomusik! Det här är väldigt märkligt för honom, kirurgen som lyssnat på rockmusik hela sitt liv. Han börjar köpa skivor och blir särskilt förälskad i Vladimir Ashkenazys inspelningar av Chopin-favoriter. Han får också ett enormt begär att försöka spela dessa pianostycken och börjar köpa noter.
Ganska snart därefter börjar han höra musik i sitt huvud och han försöker skriva ner den musik han hör, så gott han kan,. Det här blir starkare och starkare och varje gång han nu försöker förkovra sig i Chopins pianostycken, börjar hans egen musik att ta över. Han upplever att musiken finns där hela tiden och att den vill komma ut. Det är som en radiokanal i huvudet som oavbrutet spelar upp ny musik. En period går han upp klockan fyra varje morgon för att kunna spela sin musik och när han kommer hem från jobbet sätter han sig direkt vid pianot och fortsätter spela hela kvällen. “My wife was not really pleased”, säger Cicoria. Jag var helt besatt.

Ytterligare år har nu gått. Han har skilt sig, råkat ut för en allvarlig motorcykelolycka, men passionen att spela piano och att komponera har inte förändrats. Han har fortsatt som heltidskirurg men hans hjärta lever nu för musiken.

 
Den här berättelsen bygger på ett avsnitt från boken Musicophilia, skriven av Oliver Sacks, neurologprofessor från New York. I boken, som är hans senaste, samlar han märkliga och fascinerande fallbeskrivningar som alla inryms under begreppet musik. Han har skrivit fler böcker och den mest kända är kanske Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt.